shanelle holmqvist.

Kategori: Thoughts

16 augusti

Sommaren tog, inte allt för otippat, slut väldigt fort och jag hann knappt njuta av solen eftersom att jag jobbade oftast när det var sol, jag har dock fått ihop en liten lön så jag kan inte direkt klaga. Men de senaste dagarna i Älvsbyn har dock solen tittat fram vid ett fåtal gånger och levererat lite värme dessutom. Det märks att vi går mot kallare årstider nu, vilket gläder mig en aning då vinterkappor, stickat och kängor får komma ut ur garderoben.

 

Förhoppningsvis får jag mig ett jobb inför hösten så att kassan fylls på lite till utöver sommarlönen, har sökt några jobb som jag hoppas på att få och jag ska söka ännu mer.

”semester"

Idag var en konstig och intensiv dag som krävde att man hade fokus, energi och tålamod, vilket jag i stora drag hade brist på. Det började med att jag fick komma in två timmar tidigare för att chefen hade personalkris, och sedan fortsatte det med brister i prioriteringen och samarbetet från de övrigas sida vilket låste effektiviteten när det kom till uppläggningen och serveringen av mat samt att få in smutsig disk till disken och ren disk in i köket/ut till bordet med bestick, glas etc. Det var inte en lätt dag.

Nu har jag äntligen litegrann semester, sista dagen gjorde jag idag på ett tag, blir kanske att jobba någon mer dag utöver de kommande två lite senare i augusti men det det är oklart ännu, och de närmaste dagarna ska jag bara ta det lugnt med familjen innan det blir att åka upp till Älvsbyn och mysa hos hjärtat. 

Hoppas att ni har en superbra sommar!

solnedgång + dimma

Bilderna tagna med Canon EOS 1000D + Canon 50/1.8 ii.

Några bilder från min knäppa äventyrskväll tillsammans med P häromdagen. Kände mig gladare än vad jag varit på länge, samt euforisk och osårbar, när vi var där ute. Jag tror att det var behövligt att bara släppa tyglarna för en stund och bara låta det hända. 

mysmorgon

I går kväll var otroligt. Slutade jobba vid 22:00 och jag skjutsade en kollega till Byske för att hon inte skulle behöva cykla själv, sent på kvällen från Furuögrund. Efter det skulle jag egentligen raka hem till middagen som min fina man hade gjort till mig men medan jag körde såg jag dimman över en sjö man kör förbi när man kör mot Byske, och jag såg solnedgången över en annan sjö man kör förbi när man passerat Byske via E4:an. Efter det passerade jag lägdor/åkrar med dimma som svepte inte långt ovanför marken och jag blev helt till mig, ni vet helt ”iiiiiiihhh”, och jag ringde till P medan jag gasade i 140 km/h och bad honom att ta ner kamera och kameraväska för att "jag kommer hem på 10 min” och att vi skulle ut för att ta kort på dimman.

Jag kan inte beskriva hur det kändes, men det passar nog att säga att det kändes som i en film. Det var så vackert, både dimman och solnedgången men också att stå där tillsammans med honom, att se allt det där vackra med just honom att det var just han jag hade med mig på mitt impulsiva äventyr. Det är sådana här saker jag vill dela med honom. 

humans' stupidity is infinite

I morse klickade jag mig in på Facebook och möttes av att en av mina nära hade delat en tidningsartikel som handlade om Trästocksfestivalen här i Skellefteå, för er som inte vet vad det är så är det ett gratis musikevenemang som kommunen står för en gång varje år. Både lokala band/artister uppträder men också några kända. Rubriken på artikeln löd ”Nya sexofredanden på Trästocksfestivalen” (klicka om ni vill läsa artikeln). 

Det jag undrar just nu är hur kan man få för sig att det på något sätt är okej? Att ens försöka ta en kyss, eller nypa i någons skinka. Hur kan man få för sig att det skulle vara okej att göra som man vill med någon annans kropp bara sådär? Jag tycker att det är så konstigt eftersom att man får lära sig redan i dagisålder att man behandlar andra med respekt och jämlikt, man gör ingenting mot någon som man inte vill att någon gör mot en själv. Vad hände med det?

crossroad

Gick in på antagning nu imorse och såg, till min förvåning, att jag är antagen till en nybörjarkurs i franska och en i ryska på Umeå Universitet, dessutom reserv till en psykiatrikurs på distans. Plötsligt känns livet lite svårare, ska jag jobba eller studera? Kommer jag att orka studera om jag pluggar? Var ska jag jobba om jag studerar i Umeå? Förvisso är det bara fristående kurser och inte ett helt program vilket hade varit snäppet knepigare att lösa. Trots att jag kaosar angående det här är jag ändå glad, det är ett trevligt besked!

piercingar

Har länge haft funderingar på att göra en ny piercing, har vanliga hål i öronen och två stycken lite högre upp på örsnibben, liksom i kanten, vet inte om ni förstår. Har tidigare haft en smiley men jag tog ut den på grund av att det kändes som att den tryckte jättemycket mot tandköttet ibland. Det dummaste valet jag någonsin gjort för det hade gått att fortsätta ha den i, hade just funnit ett sätt att ha den utan att det tryckte medan tandköttet var känsligt och behövde vila lite. 

Nu har jag funderingar på att göra töjningar i örsnibbarna, ta hål i naveln och att ta om min smiley och den här gången få den rak (gjorde den själv, liksom de två övre hålen i öronen jag har). Inser nu också att jag har råd att betala för att ta om smileyn och P tycker att jag borde göra det… åh...

fyra saker jag vill göra/vara med om

… bli med barn. Jag är så otroligt sugen på att ha barn en dag att jag tror att jag ska bryta ihop när jag ser någon med gravid-mage eller en barnvagn, vill inget annat än att uppleva den magin och att vara med om att min familj blir större. P har hört mig mala på om detta väldigt många gånger, och det har nog blivit mer nu den senaste tiden tror jag. Jag har lite av en ångest när det kommer till detta då jag personligen anser mig själv snart vara ”för gammal” för att skaffa barn. Det kommer av att jag haft en tanke om att vara relativt ung när jag skaffar mitt första barn för att orka hinna med när mitt barn växer upp, att fortfarande ha nära till barnet i mig och slippa känna det som att jag alltid är fem steg efter och är för slut för att orka. Något annat som faller in i samma kategori, tycker jag, är att dela mitt liv med P. Vi är unga nu, ja, och det är mycket som kan förändras ”as time goes by” men det vi känner är att vi vill leva tillsammans och det är det vi strävar efter. Jag tycker att man bara kör så länge det känns bra, och hittills känns det jävligt bra.

 

… besöka Portugal, Island, Irland & Italien, jag har inte varit utomlands mer än att jag varit till Norge några gånger och kört över Finska gränsen en gång när jag ändå var i Haparanda, aldrig flugit eller åkt tåg/färja och jag känner inte ett direkt sug efter att fara utomlands på semester etc. men jag har tre länder jag gärna vill besöka och det är just dessa tre. 

 

… heltidsjobb. Jag vet inte vad mer jag kan skriva, jag tycker talar litegrann för sig själv, jag är less på att jobba säsong och ha anställning bara för en tid. 

 

… att jag får tillbaka energin, för jag har varit extremt låg den senaste tiden. Men det lär nog inte bli bättre förrän jag slutat jobba på mitt nuvarande jobb. Det är rätt så påfrestande tycker jag.

can’t remember

Now she's white around her nose Eyes like moons and torn up clothes No matter how hard I try She never smiles unless she's high Sleep all day and up all night Her future used to be so bright She was the best I've ever known It's all so wrong now Like a moth she's flying right into the light Towards the end of that elusive tunnel Those needle marks were never there when she was young Hope come tomorrow, better days aren't far away No! Makeup running down her cheek She can't remember the past week Scoring highs and hitting peaks Never coming down is all she sees Asleep all day and up all night Her future used to be so bright She was the best I've ever known It's all so wrong now Like a moth she's flying right into the light Towards the end of that elusive tunnel Those needle marks were never there when she was young Hope come tomorrow, better days aren't far away Daddy's little girl She could have seen the world Just lying on the floor all messed up in her black gown With a bottle of Jack down She's all messed up from her bottle of blackout

 

Daddy's little girl Has something white around her nose With moonlike eyes and trashy clothes She's got a bottle of Jack down She feels so good She's going to blackout Like a moth she's flying right into the light Towards the end of that elusive tunnel Those needle marks were never there when she was young Hope come tomorrow, better days aren't far away Like a moth she's flying right into the light Towards the end of that elusive tunnel Those needle marks were never there when she was young Hope come tomorrow, better days aren't far away

lite ångest

Idag är näst sista dagen innan jag börjar om att jobba, innan min mini-semester är över. Det känns som att dessa dagar bara flugit förbi, som att det var nyss jag klev av mitt sista pass för några dagar ledighet. Egentligen är det inte en stor grej men jag har verkligen behövt ta det lugnt och bara vara just ledig, synd bara att vädret inte riktigt varit det bästa men förhoppningsvis blir det snart mer bra väder.

#allakanmådåligt

Det har tagit mig minst två år att skriva något om hur jag mår, och det har tagit mig fyra veckor av aktivt försök att skriva men det har gått trögt. Det har blivit massor av redigerande i texten, mer eller mindre att jag skrivit och raderat fram och tillbaka för att försöka tillfredställa mina krav på mig själv. Min svaghet är att jag är extremt självkritisk och hård mot mig själv. 

Hur som helst, till och från har jag perioder då jag mår dåligt och hamnar i ett läge där jag stänger av mig själv litegrann, går omkring med ångest, tills jag bryter ihop. Jag är inte ens till hälften säker på vad jag egentligen mår dåligt över när jag mår dåligt. Det är snarare allt och ingenting. Den senaste tiden har jag haft ångest till och från, som fått mig att bli okontaktbar och introvert, överlag gör den att jag inte kan slappna av och vara i nuet, njuta av stunden, utan jag tänker hela tiden på saker som stressar mig/gör mig ledsen. Trots att jag är van vid dåligt mående så gör inte det att ångest eller en depression påverkar mig mindre. Dem slår lika hårt ändå, men grejen är dock den att det kommer litegrann smygande utan att jag är riktigt medveten om det. Ångesten sveper undan fötterna på mig och plötsligt har jag fallit/faller jag ner i ett mörkt hål där jag inte ser klart eller kan tänka klart. Det känns som att bli instängd i ett rum och inte kunna ta sig ut, även fast man ser dörren är det något som drar en tillbaka för varje steg närmare man kommer att ta sig ut.

Det tar emot att skriva det här då det är relativt privat, och något jag begravt djupt inom mig och som är lite av en "my darkest secret" men den senaste tiden har det varit mycket uppmärksammande på just psykiskt ohälsa, tillsammans med till exempel taggen #allakanmådåligt. Det är extremt viktigt att uppmärksamma detta då man, verkligen, inte är ensam om att känna liknande saker som andra  - det finns alltid någon som upplevt samma, känner samma, förstår eller i alla fall kan relatera och på så sätt förstå ungefär. Något jag är 100% säker på är att det finns alltid någon som lyssnar, men kanske inte på en plats som det borde vara naturligt att kunna söka hjälp, förståelse eller någon som lyssnar, så som hemma eller i skolan. Jag har haft turen att ha två föräldrar och någon enstaka vän som funnits där för mig när jag har mått dåligt, för jag har envist tackat nej till mediciner och att få hjälp hos kurator etc. Dock har jag, i mina tidigare år, provat att prata med till exempel en skolkurator, skolsköterska, elevassistent, just för att prata med en vän ibland inte räcker och ibland det vara skönt att någon som inte känner en får lyssna, att någon professionell får lyssna som är van att hjälpa andra. 

Jag har varit dum som har tackat nej, det måste jag erkänna, för jag skulle nog behöva gå till någon, men jag är så besatt av tanken att jag "inte behöver" och ska klara mig själv. Men i ärlighetens namn det är just det man ibland inte gör och det är OKEJ att inte palla med eller att klara sig själv. Det är okej att söka hjälp, att våga prata om saker oavsett vem man pratar med. 

this is what i truly want

Har hängt i Älvsbyn i lite mer än en vecka och jag njuter verkligen av mitt ”sommarlov” som det är just nu, men ångesten inför att börja jobba har sakta men säkert kommit och låter mig inte vara här och nu. Tänker ständigt på att det närmar sig, dag för dag, min första arbetsdag på min nya arbetsplats. Förvisso har jag ett till litet sommarlov som väntar mellan den första arbetsdagen och den andra på ungefär en vecka, som eventuellt kan förändras om de behöver hjälp. 

Igår var vi ut på en cykeltur och hamnade på en jättefin och mysig plats där solen lyste varmt och vinden fläktade jätteskönt. Vi hade som uppdrag att plocka maskrosor till att göra maskrossirap av. Hittade ett recept förra året som jag ville testa att göra redan då, tyvärr hittade jag inget bra ställe att plocka på så det fick bli ett projekt för i år istället tänkte jag - min fina pojkvän made it happen, vilket jag är tacksam för då det blev lyckat!

 

Saker jag tänker på just nu:

» Jag måste ta kontakt med Hotell- och restaurangfacket imorgon angående min nya anställning, som jag egentligen redan anmält. 

» Jag måste tanka bilen snart, kör på mindre än en halv tank just nu. 

» Jag måste sortera ut bland mina tankar som kretsar kring boende, jobb/utbildning och framtiden i övrigt. 

några stycken

- Jag dricker oftast mitt te utan något slags sötningsmedel. Har jag sötat mitt te är det med lokalproducerad honung.

- Jag har aldrig under mina 20 år flugit i ett flygplan eller åkt tåg, inte heller spårvagn eller tunnelbana.

- Jag behöver glasögon men använder linser, och apropå det så måste jag köpa ett nytt paket linser snarast.

- Jag vill verkligen ut och jogga men jag tar mig aldrig för att göra det, och utöver det så ligger min kondition nästan i botten vilket innebär att jag måste träna upp den, men som sagt är jag lite lat och det går inte så bra ihop med varandra. 

- Jag finner ingen ro att läsa, hemma har jag har en hel drös med böcker men ingen motivation eller något mod, båda är helt borta och det gör mig så ledsen.

- Jag har alltid tyckt om att laga mat, och jag kör alltid ett mat-quiz med mina föräldrar när jag lagat mat och frågar vad jag haft för kryddor och råvaror i övrigt, hehe...

- Jag har världens finaste pojkvän, en mer omtänksam människa har jag aldrig träffat och jag är så glad att jag får spendera min tid med honom vid min sida.

- Jag tror inte att man kan tappa känslor för någon. Antingen är man kär eller så är man inte, antingen älskar man eller så älskar man inte.

- Jag vill att sommaren ska ta sig i kragen inför idag, för det har varit soligt jättemycket de senaste dagarna trots lite blåst samt moln och idag var blåsten rent ut sagt hemsk att ligga ute i då det blev riktigt kallt emellanåt på grund av stora moln som blåste in och la sig för solen.

 

- Jag är på väg att spela Path of Exile med min omtalade pojkvän strax, sedan ska vi sova och jag är jättetaggad på att äta frukost idag för jag köpte en ny yoghurt med smak av kokos som jag tänkte äta mango och banan till i morgonsolen.

Plus & minus

Båda bilderna från Valborgs då jag och familjen var ute och åkte bil och hade det trevligt på eftermiddagen, båda redigerade med VSCO-appen.


- Snart är jag i ett akut behov av en ny telefon. Den jag har nu är väldigt opålitlig då den alltid dör vid 30% typ, och ibland tar över en timme på sig att starta igen när jag satt den på laddning efter att den dött.

- Jag har ångest över att jag varit hemma med ont i ryggen och förkylning när jag tycker att jag borde ha jobbat.
Hade jag varit i Umeå under veckan som varit så hade jag jobbat alla



+ Jag var till kiropraktorn i tisdags och det känns så mycket bättre i ryggen.

+ P gav mig en rosbukett för några helger sedan och i stjälkarna på de blommorna har det nu kommit en massa skott. Jag hoppas att det kommer att gå att plantera ut de skotten i krukor sen, och att det kan bli nya blommor på dem :) så taggad på att se hur det blir!

+ P var hos mig i helgen!

+ Förra helgen så fick jag köra iväg lite skräp och rensa en del hemma och nu i veckan så fick jag gå igenom en stor sopsäck med kläder, vilket var riktigt bra för jag insåg att jag kunde ha mina favoritjeans!

+ Jag har en intervju imorgon, dock på Skype vilket känns lite smått läskigt för att jag aldrig haft en intervju på det sättet förut, men det går nog bra!